1. Hur skadas DNA:t
1.1. Direkt effekt
1.2. Indirekt effekt
2. Strålningens energiavlämning
2.1. Glesjoniserad strålning
2.2. Tätjoniserad strålning
3. Skador på DNA strängen
3.1. Enkel strängsbrott
3.2. Dubbelsträngsbrott
3.3. Basskada
3.4. Brott på vätebildningar
4. DNA skada
4.1. Repareras
4.1.1. Frisk
4.2. DNA mutation
4.2.1. Cancer
4.2.2. Ärftliga/genetiska skador
4.3. Celldöd
4.3.1. Vävnadsskada
4.4. REparationsmekanismer
4.4.1. Typ av skada
4.4.2. Vilken dosrat
4.4.3. Vilken dos
4.4.4. Var i cellcykeln cellen befinner sig i
4.4.5. Vilken stråltyp
4.5. Irreperabla skador
4.5.1. Dubbla strängsbrott
4.5.2. Höga LET
4.5.3. Höga doser
4.6. Kromosomaberrationer
4.7. Akuta determiniska effekter
4.7.1. Strålkänsliga organ
4.7.1.1. Röd benmärg
4.7.1.2. Tarmen
4.7.1.3. Lymfoida organ (körtlar,mjälte)
4.7.1.4. Huden
4.7.1.5. Testiklar
4.8. Fosterskada
4.8.1. 0-2 v.
4.8.2. 3-8 v.
4.8.3. 8-15 v.
4.8.4. 4-36 v.
5. Biologiska systemet
5.1. Cellen består av:
5.1.1. DNA
5.1.2. RNA
5.1.3. Vatten
5.1.4. Protein
6. Energiöverförande strålning
6.1. Fotonernas växelverkan med materia
6.1.1. Koherent (Rayleigh) spridning
6.1.2. Fotoelektrisk effekt
6.1.3. Comptonspridning
6.1.4. Parbildning
6.2. Energideponering
6.3. Jonisationens spår
7. Cellöverlevnadskurva
7.1. RBE
7.2. LET
7.3. Strålkänslighet
7.3.1. Beroende på celldelningsraten för olika celler
7.3.1.1. Celler från mag- tarmkanalen
7.3.1.2. Barn och ungdomar är känsligare än vuxna
7.3.2. Syrets påverkan
7.3.2.1. Högre dos - skada blir värre
7.3.2.2. Utdragen dos - en chans att reparera sig