1. Arternas utbredning är beroende av deras anpassingsförmåga
1.1. alla arter försöker breda ut sig då populationernas individantal ökar
1.2. variationen möjliggör att vissa individer i populationen anpassar sig till nya miljön
1.3. varje art kan bara breda ut sig till områden med lämpliga förhållanden
1.4. verkliga utbredningen ofta rätt begränsad p.g.a hinder (t.ex. geografiskt, konkurrens, rovdjur, parasit)
1.5. Hur är det i Finland?
1.5.1. de individrikaste har anpassat sig till svala klimatet i norra barrskogsbältet
1.5.1.1. egentliga barrskogsarter (älg, skogshare)
1.5.1.2. sydliga europeiska arter (fälthare, igelkott)
1.5.1.3. nordligare arktiska arter (fjällräv, fjällämmel)
1.5.2. en del arter har idag en utbredning som på grund av ändrade miljöförhållanden är mycket mindre än förr
1.5.2.1. saimenvikaren
1.5.2.2. Alm
1.5.3. tofsvipan levde först på fuktiga strandängar och har nu anpassat sig till miljöer skapade av människan (jordbruksbygder). Dess utbredning har ökat från sydvästra Finland ända till Skogslappland
1.5.4. granens utbredningsområde omfattar det nordliga barrskogsbältet men det finns många faktorer som begränsar granens utbredning
1.5.4.1. gränsen för artens utbredning (definieras av alla förekomster av granar)
1.5.4.2. trädgränsen (om granen lyckas uppnå fullvuxen storlek)
1.5.4.3. skogsgränsen (nordgränsen för det enhetliga skogsområdet)
1.5.4.4. ekonomiska gränsen (nordliga gränsen för skog som regelbundet förnyas)
1.5.5. tallen är vårt nordligaste träd vars skogsgräns främst bestäms av temperaturen
1.6. metoder för att överleva ogynnsamma perioder
1.6.1. KYLA
1.6.1.1. risväxter övervintrar under snön i skydd för kylan
1.6.1.2. barrträdens barr har en liten yta vilket skyddar mot uttorkning och minskar avdunstning. Barken är även tjock vilket skyddar mot avdunstning
1.6.1.3. lövträden lagrar bladens värdefulla föreningar i stammen och fäller bladen
1.6.1.4. stäppvegetationen (många lökväxter) har övervintrande delar tätt under markytan och kan snabbt utnyttja sommarens värme och fuktighet
1.6.2. TORRT/VARMT
1.6.2.1. växter utvecklar struktuella egenskaper som förhindrar stark avdunstning
1.6.2.2. djur håller sig nära vattendrag och håller sig i skuggan
2. Arter är anpassade till sin omgivning
2.1. varje organism har i sin livsmiljö sin egen funktionella position eller uppgift som kallas dess ekologiska nisch
2.2. de möjligheter eller egenskaper i omgivningen som organismen drar nytta av kallas miljöresurser
2.2.1. t.ex. födan, bohålor, ljus, vatten, närsalter
2.3. varje art anpassar sig till att utnyttja miljöresurserna på sitt eget sätt
2.4. organismer som delar miljöresurser måste konkurrera sinsemellan
2.4.1. de minskar därför ofta sin ekologiska nisch vilket minskar deras kivskraft
2.5. organismerna har en viss tolerans i förhållande till variationer i omgivningens egenskaper
2.5.1. en organisms tålighet och överlevnad i en miljö kan illustreras med en toleranskurva
2.5.2. varje sådan egenskap har ett minimi- och ett maximivärde mellan vilka organismen klarar sig
2.5.2.1. växternas produktionseffektivitet är beroende av miniminivån
2.5.2.2. den fysikaliska eller kemiska egenskapen hos miljön som starkast begränsar hur en organism klarar sig kallas minimifaktor
2.5.2.2.1. tillväxten av plankton i vattendrag begränsas sv minifaktorn fosfor
2.5.3. arter med ett smalt och tydligt toleransområde lämpar sig som bioindikatorer (avslöjar miljöns tillstånd)
2.6. Olika exempel
2.6.1. vitryggiga hackspettens abiotiska miljöfaktorer som definierar dess ekologiska nisch är det lokala klimatet. Biotiska är skogens ålder, täthet och trädsammansättning. Ekologiska nischen definieras även av födotillgången, konkurrenrande arter, fiender. Vitryggiga hackspetten föredrar gamla skogar med murkna träd. Eftersom det finns lite av dem i Finland råder det brist på föda för hackspetten och till följd av det finns det färre vitryggiga hackspettar än den större hackspetten som är tallfrön
2.6.2. vassen är allmänt förekommande på stränder eftersom den har en bred tolerans i sina krav på växtplatsen. Den kan växa på öppna och skyddade stränder och från 3m djup till torra land. Mångfalden inom arten möjliggör detta
2.6.3. Andmat har ett smalare toleransområde och växer endast på vindskyddade ställen i näringsrika vatten. Är en utmärkt indikator på vattnets näringshalt och kan användas för att mäta vattenkvaliten
3. Miljöfaktorer
3.1. Abiotiska
3.1.1. den icke-levande miljön (jorden, vatten och luften)
3.1.2. exempel på abiotiska miljöfaktorer
3.1.2.1. temperatur
3.1.2.2. regnmängd
3.1.2.3. jordmånen
3.1.2.4. ljus och värme
3.1.2.5. vattnets salthalt
3.1.2.6. jordmånens närsalter
3.1.2.6.1. nitrat, fosfat, kalium
3.1.2.7. jordmånens surhetsgrad
3.1.2.8. naturkatastrofer
3.1.2.9. vindar, stormar, bränningar, isar
3.1.2.10. syre och koldioxid
3.2. Biotiska
3.2.1. den helhet som bildas av den levande naturen
3.2.2. exempel på biotiska miljöfaktorer
3.2.2.1. rovdjur
3.2.2.2. parasiter
3.2.2.3. föda
3.2.2.4. människans verksamhet
3.2.2.5. konkurrenter
3.2.2.6. fortplantningspartner
4. är en vetenskap som studerar organismernas förhållande till sin miljö
4.1. central strävan är att förstå de förändringar som sker gällande en arts antal och vilka följder de kan komma att få
4.2. ger kunskap om ämnenas kretslopp i naturen
4.2.1. förklarar varför förbränningen av fossila bränslen bildar skadliga ämnen och varför vissa fiskar innehåller höga halter av kvicksilver och. dioxiner
4.3. finns olika nivåer för ekologisk forskning
4.3.1. individ
4.3.2. population
4.3.3. organismsamhälle
4.3.4. ekosystem
4.3.4.1. organismsamhälle + icke-levande naturen
4.3.5. biosfär