Krig

1. Clausewitz

1.1. Konstruktivism

1.2. Utgår från kriget som en form av konflikt

1.2.1. Två parter har olika uppfattning om relativ styrka och låter kriget avgöra

1.3. Clausewitz triad

1.3.1. Består av tre delar

1.3.1.1. Staten

1.3.1.1.1. Logik

1.3.1.1.2. Politik

1.3.1.1.3. Vad ska göras

1.3.1.1.4. Varför ska det göras

1.3.1.2. Militären

1.3.1.2.1. Planerar, strukturerar och utövar våld

1.3.1.2.2. Sammankopplad med staten

1.3.1.3. Folket

1.3.1.3.1. Passion

1.3.1.3.2. Hat

1.3.1.3.3. Opinion

1.3.1.3.4. Fientlighet

1.3.2. Samspelet är föränderligt

1.4. Krig som strid

1.4.1. "Endast striden är det aktiva elementet i den mångfaldiga verksamhet som man kallar krig"

1.5. Krig som redskap

1.5.1. Kriget är ett politiskt och rationellt fenomen

1.5.2. Ett verktyg för individer att erhålla eller bibehålla en social rang i samhället

1.5.2.1. Soldaten/krigaren har hög social rang medan kriget pågår

1.5.2.2. När kriget tar slut så prioriteras andra yrken högre

1.6. Kriget som ett verktyg

1.6.1. Kriget används för att lösa ett problem eller uppnå ett mål

1.6.1.1. Kriget är ett sätt att hantera en konflikt, inte en konflikt i sig

1.6.2. Kan användas i kombination med andra verktyg

1.6.2.1. Politiska

1.6.2.1.1. Diplomati

1.6.2.2. Ekonomiska

1.6.2.2.1. Blockader

1.6.2.2.2. Sanktioner

1.6.3. Demonstrera makt i politiska syften

1.6.4. Kriget är en våldsakt för att påtvinga fienden vår vilja

1.6.4.1. Defence/försvar

1.6.4.2. Deterrence/avskräckning

1.6.4.3. Posturing/visa upp styrka

1.6.4.4. Compellence/tvång

1.6.4.5. Offence/offensiv

1.6.4.6. Miscellaneous/övrigt

1.7. Kriget som konflikthanteringsinstrument

1.7.1. Kriget ÄR inte en duell, kriget är SOM en duell

1.7.1.1. En social institution (uppfunnen)

1.7.1.2. Duellen är en social ritual med regler och normer som kan lösa en tvist mellan två individer

1.7.2. Kriget är inte en konflikt i sig utan ett instrument att lösa konflikt

1.7.3. Krigets logiska motsats är inte fred utan avsaknad av interaktion

1.8. Krig som beslutsmekanism

1.8.1. Inte bara ett sätt att lösa konflikt utan besluta (kollektivt) om vem som får vad, när och hur

1.8.2. Kriget ersätter inte politiken, politiken fortsätter genom kriget

1.9. Krig som kommunikationsform

1.9.1. Liknande som beslutsmekanism

1.9.2. Parterna använder krig som medel för att lösa konflikten

1.9.2.1. Det är därmed en kommunikationsform

1.9.2.2. Parterna är ovilliga att överlåta beslut till en mekanism som inte tar hänsyn till rättvisa

1.9.2.2.1. Kriget förändras och blir en del i förhandlingsspelet

1.10. Krig som självförverkligande

1.10.1. Kriget är inte instrumentellt utan ett mål i sig

1.10.2. Livsstil snarare än ett verktyg

1.10.3. Martin van Creveld

1.10.3.1. Baserat på att individen inte är rationell

1.10.3.2. Människans natur är att spela/leka

1.10.3.3. Kriget är det mest intressanta spelet eftersom det har högst insats

1.10.3.3.1. Därför kan vi inte förstå det som ett resultat av rationella överväganden

1.10.3.4. Utesluter kriget som verktyg i västvärlden

1.10.4. John Keegan

1.10.4.1. Krig är ett kulturellt fenomen i sig eftersom det förekommer kulturen där krigarens roll är central

1.10.4.1.1. Spartaner

1.10.4.2. Organiserad våldsanvändning går inte att förstå som ett resultat av rationella politiska överväganden utan är en livsstil

1.10.4.3. Utesluter inte kriget som verktyg i västvärlden

1.11. Förhållandet mellan strategi och taktik

1.11.1. Strategi

1.11.1.1. Läran om stridens utnyttjande för att nå krigets syfte

1.11.1.2. Går att planera

1.11.2. Taktik

1.11.2.1. Läran om stridskrafternas användning i krig

1.11.2.2. Osäkerhet, fiktioner, improviserat

1.11.3. Försök hitta krigets tyngdpunkt

1.11.3.1. Politiker

1.11.3.2. Hamn

1.11.3.3. Armén

1.11.3.4. Folkets vilja

1.11.3.5. Huvudstaden

1.11.3.6. Alliansens sammanhållning

1.11.3.7. Personligheten hos ledarskapet

1.11.3.8. Det bästa sättet att börja är att besegra fiendes styrkor och kommer vara en viktig beståndsdel i kriget

1.11.4. Snävt inriktad på slagfältet, inkluderar inte militära maktens funktion i fredstid

1.11.5. Teori och praktik är olika

1.11.6. Kriget är kaotiskt, osäkert och ickelinjärt

1.12. "Krig är blott fortsättningen av politiken med andra medel"

1.12.1. Kriget är ett medel för att åstadkomma politiska mål

1.12.2. Kriget är ett sätt att få igenom den politiska viljan

1.12.2.1. Politiska viljan är målet

1.12.2.2. Kriget är medlet

1.12.3. Kriget har sin grund i att en stat vill förändra en annan stat

1.12.4. Det måste finnas ett politisk mål med kriget, våldet i sig får inte vara syftet

1.13. Krigets natur och karaktär

1.13.1. Krigets natur

1.13.1.1. Duellen

1.13.1.2. Våldet

1.13.1.3. Dynamiken

1.13.1.4. Det politiska medlet

1.13.1.5. Triaden

1.13.1.5.1. Triaden är föränderlig och pendlar

1.13.1.6. Delar som alltid ingår i krig

1.13.1.7. Osäkerheten

1.13.1.7.1. The fog of war

1.13.2. Krigets karaktär

1.13.2.1. Friktionerna

1.13.2.1.1. Väder

1.13.2.1.2. Osäkerhet

1.13.2.1.3. Motståndarens agerande

1.13.2.1.4. Geografi

1.13.2.1.5. Det går inte att förutse vilka friktioner som kommer uppstå

1.13.2.1.6. Går att se som en fördel eller som en nackdel

1.13.2.2. Det som ger varje krig sin unika karaktär

1.13.2.3. En av karaktärerna är politiken

1.14. Menar att det är viktigt att snabbt veta vilket krig man befinner sig i

1.14.1. Assymetriskt

1.14.1.1. Krig mellan olika starka aktörer

1.14.1.2. Aktörerna anfaller på olika sätt

1.14.2. Gerilla

1.14.3. Irreguljärt

1.14.3.1. Kriminella organisationer

1.14.3.2. Terrorism

1.14.4. Hybridkrigföring

1.14.4.1. Libanonkriget 2006

1.14.4.1.1. Hizbollah

1.14.4.2. Fusion av irreguljär och reguljär taktik i samma organisation

1.14.5. Reguljärt

1.14.6. Småkrig

1.14.7. Kritiskt för att kunna anpassa sig efter sin fiende

1.14.7.1. Påverkar strategi och taktik

1.15. Ansåg att det var omöjligt att fånga kriget i ett positivt system

1.15.1. Befälhavaren kan inte söka stöd i ett system eftersom det skulle ifrågasätta handlingar baserat på talang

1.15.2. Moraliska och psykologiska faktorer är inte mätbara

1.15.2.1. Clausewitz ansåg att det är vad kriget består av

1.15.3. Oöverstigliga hinder för att forma en teori

1.15.3.1. Ovisshet

1.15.3.2. Växelverkan

1.15.4. Krigföringsprinciper

1.15.4.1. Mer detaljerade principer

1.15.4.1.1. Beteendet på slagfältet blir förutsägbart och rutinmässigt

1.15.4.2. Oprecisa principer

1.15.4.2.1. Ringa värde i att hjälpa befälhavaren

1.15.4.3. Använder fienden också principerna så kommer effekten att ta ut varandra

1.15.4.4. Ska användas som riktlinjer för reflektion innan strid

1.16. Krigets mål och metod

1.16.1. Mål

1.16.1.1. Påtvinga motståndaren vår vilja och uppnå våra politiska mål

1.16.2. Metod

1.16.2.1. Använda våld för att nå målet

2. Luft

2.1. Luftherravälde

2.1.1. Luftmakt

2.1.1.1. Warden

2.1.1.1.1. Femringsteori - fienden som ett system

2.1.1.2. Pape

2.1.1.2.1. Fyra strategier för självständig luftmakt

2.1.1.2.2. Kritik mot Warden

2.1.1.2.3. Kritik mot Pape

2.1.1.3. Philip Meillinger

2.1.1.3.1. "Förmågan att utöva makt från luften eller rymden för att uppnå strategiska, operativa eller taktiska målsättningar"

2.1.1.4. Möjliggör ett övertag gentemot motståndaren via luftens arena

2.1.1.4.1. Övervakning

2.1.1.4.2. Spaning

2.1.1.4.3. Bekämpning

2.1.1.5. Lång räckvidd

2.1.1.6. Låg risk

2.1.1.7. Beroende av infrastruktur

2.1.1.8. Beroende av gott kapital

2.1.1.9. Relativt gentemot motståndaren

2.1.1.10. Två grundläggande uppfattningar

2.1.1.10.1. Uppträda självständigt och avgöra krig

2.1.1.10.2. Operationell och taktisk samverkan med mark och sjö i syfte att uppnå växelverkan

2.1.1.11. Främst för stor- och supermakter

2.1.1.12. Offensivkultur

2.1.1.12.1. All teori om luftmakt handlar om att verka offensivt

2.1.2. Övertag i begränsat rum under begränsad tid

2.1.2.1. Relativt motståndaren

2.1.3. En förutsättning för att luftmakten ska nå sin fulla potential

2.1.4. Förmågan att nyttja luftmakt utan att förhindras av fienden

2.2. Samverkan med markstridskrafter

2.3. Samverkan med sjöstridskrafter

2.4. Utveckling

2.4.1. Första världskriget

2.4.1.1. Snabb utveckling

2.4.1.2. Fokus på spaning och jakt

2.4.1.3. Luftherraväldet var viktigt för att förhindra fientlig spaning

2.4.1.4. Attack- och bombflyg

2.4.1.5. Luftvärn

2.4.1.6. Tyskland

2.4.1.6.1. Avancerade utbildningsmetoder

2.4.1.6.2. Dicta Boelcke

2.4.2. Andra världskriget

2.4.2.1. USA

2.4.2.1.1. Strategiskt bombflyg

2.4.2.2. Storbritannien

2.4.2.2.1. Strategiskt bombflyg

2.4.2.3. Radar och jaktflyg för luftförsvar, metoder för STRIL

2.4.2.4. Luftvärn

2.4.2.4.1. Kanoner beroende av strålkastare

2.4.2.4.2. Mekanisk beräkning

2.4.2.4.3. Zonrör

2.4.2.5. Taktiska enheter

2.4.2.5.1. Rote (2)

2.4.2.5.2. Fyrgrupp (2x2)

2.4.2.6. Snabb teknisk utveckling

2.4.2.7. Armésamverkande flyg

2.4.2.8. Samverkan mellan flygstridsslag

2.4.2.8.1. Eskort av bombflyg

3. Sjö

3.1. Corbett

3.1.1. Maritim strategi

3.1.1.1. Flottans roll i övergripande strategi

3.1.2. Sjöstrategi

3.1.2.1. Användning av sjöstridskrafter

3.1.3. Fokuserade på flottans roll i kriget snarare än i fredstid

3.2. Mahan

3.2.1. Handel, våld, flotta och sjömakt hänger ihop

3.2.2. Syftet med att ha en flotta är att skydda handeln

3.3. Sjöherravälde (HTS)

3.3.1. Förutsätter luftherravälde i moderna konflikter

3.3.2. Utöva

3.3.2.1. Maritim styrkeprojicering

3.3.2.1.1. Slå mot svaga punkter

3.3.2.1.2. Påverka händelser på land

3.3.2.2. Sjöförbindelser

3.3.2.2.1. Användning av sjöförbindelser

3.3.2.2.2. Förhindrande av användning av sjöförbindelser

3.3.2.2.3. Konvojer

3.3.3. Uppnå

3.3.3.1. Avgörande slag

3.3.3.1.1. Båda parter måste eftersträva ett avgörande slag för att en inte ska undvika konfrontation

3.3.3.1.2. Sällsynt

3.3.3.2. Blockad

3.3.3.2.1. Hindra motståndarens flotta att ta sig ur hamnen

3.3.3.2.2. Skär av underhåll och handel

3.3.4. Bestrida

3.3.4.1. Fleet-in-being

3.3.4.1.1. Det avgörande slaget undviks

3.3.4.1.2. Bibehåller flottan i en hotfull storlek

3.3.4.1.3. Landstigningar avskräcks

3.3.4.2. Handelskrig (guerre de course)

3.3.4.2.1. Syftar till att försvaga motståndarens handel

3.3.4.2.2. Skapa panik bland civila och köpmän

3.3.4.2.3. Tvingar motståndaren att lägga resurser på att försvara handelsflottan, försvårar en kraftsamling till ett avgörande slag

3.3.4.3. Kustförsvar

3.3.4.3.1. Integrerat försvar

3.3.5. Kritik mot kategoriseringen

3.3.5.1. De tre kategorierna och metoderna går in i varandra och det blir svårt att ha ett korrekt analytiskt förhållningssätt gentemot dem

3.3.6. Definition

3.3.6.1. Möjliggöra fri tillgång till sjöförbindelser

3.3.6.1.1. Flexibilitet

3.3.6.2. Är inte absolut, utan relativt till motståndaren

3.3.6.3. Corbett

3.3.6.3.1. Means nothing but the control of maritime communications, whether for commercial or military purposes. The object of naval warfare is the control of communications, and not, as in land warfare, the conquest of territory

3.4. Samverkan med luftstridskrafter

3.4.1. Hangarfartyg

3.4.2. Pearl Harbor 1941

3.4.3. Tysklands operationer mot Norge och Kreta 1940-41

3.4.4. Midway 1942

3.4.4.1. Utkämpades till största del av hangarfartygsbaserade luftstridskrafter

3.5. Stora tekniska förändringar under senare delen av 1800-talet

3.5.1. Trä --> stål --> pansar

3.5.2. Segel --> ånga --> turbin/propeller

3.5.3. Flera fartygstyper

3.5.3.1. Samverkan mellan fartygsslag

3.6. Jeune École - Yngre skolan

3.6.1. Kustförsvar

3.6.2. Små, lätta, billiga torpedbärare

3.6.2.1. Förhindra en blockad

3.6.2.2. Möjliggöra guerre de course

3.6.2.3. Utvecklingen av ubåtar

3.6.2.3.1. Rudeltaktik - wolfpack tactics

3.6.2.4. Utgå från olika platser längst kusten och sedan mötas ute på havet för att uppnå lokal överlägsenhet

3.7. Tsushima 1905

3.7.1. Ryssland

3.7.2. Japan

4. Mark

4.1. Samverkan med sjöstridskrafter

4.1.1. Landstigning

4.1.2. Kustbeskjutning

4.1.3. Ta och försvara baser

4.1.4. Vid försvar tvinga motståndaren att kraftsamla

4.1.4.1. Binder upp motståndarens resurser

4.2. Samverkan med luftstridskrafter

4.2.1. Flyg som understöd

4.2.1.1. Målbekämpning

4.2.1.2. Transport

4.2.1.3. Airdrop

4.2.2. Indirekt understöd

4.2.3. Direkt understöd

4.3. Utvecklingen

4.3.1. Första världskriget

4.3.1.1. Skydd mot ökad vapenverkan

4.3.1.1.1. 40% förluster på grund av artilleri

4.3.1.1.2. Förutsättning för ökad verkan

4.3.1.2. Maskering

4.3.1.3. Utspridning

4.3.1.4. Nedhållning

4.3.1.4.1. Från att förstöra till att hålla motståndaren overksam

4.3.1.4.2. Psykologiskt övertag

4.3.1.4.3. Krävdes för mycket ammunition för att förstöra

4.3.1.5. Självständiga lägre förband

4.3.1.5.1. Minsta enhet gick från kompani till grupp

4.3.1.6. Truppslagens samverkan

4.3.1.6.1. Komplex situation i och med skyttegravarna

4.3.1.6.2. Specialicerat infanteri

4.3.1.7. Djup

4.3.1.8. Reserver

4.3.1.8.1. Genomföra planen

4.3.1.8.2. Utnyttja oplanerade gynnsamma tillfällen

4.3.1.9. Olikformig kraftsamling på operativ nivå

4.3.1.9.1. Utnyttja genombrott

4.3.1.10. Utnötningsslag

4.3.1.10.1. Begränsad vapenverkan och begränsat utrymme

4.3.1.11. Anfall

4.3.1.11.1. Nya vapenslag

4.3.1.11.2. Utbildade stormtrupper (främst Tyskland)

4.3.1.11.3. Anfall på kolonn istället för linje

4.3.1.11.4. Självständiga grupper med grupptaktik

4.3.1.11.5. Självständiga initiativ på lägsta nivå

4.3.1.11.6. Snabb framryckning på djupet

4.3.1.11.7. Reserver för att utnyttja framgångar

4.3.1.11.8. Kort och våldsam stormeld

4.3.1.11.9. Nedhållning av fientligt artilleri

4.3.1.12. Östfronten

4.3.1.12.1. Artilleri

4.3.1.12.2. Flygspaning

4.3.2. Andra världskriget

4.3.2.1. Tyska skolan

4.3.2.1.1. Blitzkrieg

4.3.2.1.2. Bewegungskrieg

4.3.2.1.3. Schwerpunkt

4.3.2.1.4. Flächen und lucken-taktik

4.3.2.1.5. Keil und kessel-taktik

4.3.2.1.6. Samverkan mellan truppslag

4.3.2.1.7. Uppdragstaktik

4.3.2.1.8. Flygunderstöd för markoperationer

4.3.2.1.9. Stormangriff aus der luft

4.3.2.1.10. Högt tempo

4.3.2.1.11. Vidareutvecklar det elastiska försvaret

4.3.2.2. Ryska skolan

4.3.2.2.1. Djupoperationer på 200-300 km

4.3.2.2.2. Successiva operationer

4.3.2.2.3. Anfall på flera echelonger

4.3.2.2.4. Samverkan mellan truppslagen

4.3.2.2.5. Flygunderstöd

4.3.2.2.6. Luftlandsättning

4.3.2.2.7. Planering och förberedelser

4.3.2.2.8. Taktiskt bunden (ordertaktik)

5. Seger

5.1. Mandel

5.1.1. Militär seger

5.1.1.1. "war winning"

5.1.1.2. Förintar motståndaren

5.1.1.3. Tar total militär kontroll

5.1.2. Strategisk seger

5.1.2.1. "peace winning"

5.1.2.2. Politiskt, ekonomiskt, socialt, diplomatiskt

5.1.2.3. När har vi segrat?

5.1.2.4. Hur omfattande bör de politiska målen vara?

5.1.2.5. Efterarbetet som handlar om att rekonstruera och stabilisera landet eller staten som man krigat med

5.1.3. De militära målen får inte vara samma som de politiska målen

5.2. Seger som slutmål (end-state)

5.2.1. Utfallet sammanfaller med de politiska målen

5.2.2. Problem

5.2.2.1. Det är för enkelt

5.2.2.2. Otydliga politiska mål

5.2.2.2.1. Fred

5.2.2.2.2. Stabilitet

5.2.2.2.3. Välstånd

5.2.2.3. Målen kan komma att behöva ändras beroende på hur kriget avlöper

5.2.2.3.1. Problem om mål är för statiska

5.2.2.3.2. Problem om mål är för flexibla

5.2.3. Positivistiskt

5.2.3.1. Intressen är bestämda

5.2.3.2. Fokus på materiella ting

5.2.3.3. Aktören är rationell

5.3. Seger som kostnadsnyttoanalys (cost benefit analysis)

5.3.1. Mer flexibelt än end-state

5.3.2. Kriget som balansräkning

5.3.3. Problem

5.3.3.1. Hur ska det räknas, vad är viktigast?

5.3.3.2. Nyttan efter krigsslut är större än kostnaden?

5.3.3.2.1. Nettovinst

5.3.3.2.2. Nettoförlust

5.3.3.3. Bättre att förhandla? Svårt att uppskatta krigets kostnad

5.3.3.4. Inte självklart vad man ska räkna på

5.3.3.4.1. Viktigare med överlägsen seger än att staten förbättras från utgångsläget?

5.3.3.4.2. Aktörer värdesätter olika saker

5.3.3.5. Hur lång tid efter kriget ska man räkna på?

5.3.3.5.1. Från vems perspektiv?

5.3.4. Positivistiskt

5.4. Seger som uppfattning (perception)

5.4.1. Konstruktivistiskt

5.4.2. Seger som en social konstruktion

5.4.2.1. Delad uppfattning om vad som resulterar i seger - gemensamma normer

5.4.2.2. Hur fakta och sanningar presenteras och uppfattas

5.4.3. Vilken syn på seger har motståndaren

5.4.3.1. Utgå inte från att motståndaren tänker som vi

5.5. Har det någon betydelse?

5.5.1. Färre krig idag slutar i tydlig seger, fler avslutade krig ser en förnyad konflikt

5.5.2. Oklart när krig avslutas

5.5.3. Gerillakrig, terrorism

5.5.3.1. Segra genom att undvika att förlora

5.5.4. Indikatorer för att avgöra om krig upphör

5.5.4.1. Våldsamheter upphör

5.5.4.2. En aktör är eliminerad

5.5.4.3. En aktör drar sig tillbaka

5.5.4.4. Är en tredje part involverad (konflikten löst?)

5.5.4.5. Den besegrade statens medborgare accepterar nederlaget

5.5.4.6. Kapitulation

5.5.4.7. Förhandlingslösning

5.6. Nederlagsbegreppet (van Zyl)

5.6.1. Flyktreflex

5.6.1.1. Omedelbar fara för sitt liv

5.6.1.2. Inte ett val

5.6.1.3. Biologiskt fördelaktigt arv

5.6.1.4. Individuell respons

5.6.2. Abstrakt nederlag

5.6.2.1. Ej omedelbar fara för sitt liv

5.6.2.2. Önskad framtid och verklig framtid skiljer sig åt - maktlöshet inför detta

5.6.2.3. Individuell respons

5.6.3. Kapitulation

5.6.3.1. Omedelbar fara för sitt liv

5.6.3.2. Ett val

5.6.3.3. Normer och rationalitet snarare än biologi

5.6.3.4. Kollektiv respons

5.7. Normkonvergens och begreppshistoria

5.7.1. Genombrott i stadsmuren tolkades som att slaget var avgjort

5.7.2. Föreställningar i krig kommer tillsammans i krig

5.7.3. Vi kopierar varandra tills normerna är samma

5.7.4. Seger måste erkännas av en förlorande sida

6. Krigföring

6.1. Manöverkrigföring

6.1.1. Uppdragstaktik tillämpas

6.1.1.1. DUC handlar i högre chefs anda

6.1.1.1.1. Stor beslutsfrihet

6.1.2. Slår mot den svagaste punkten hos fienden

6.1.2.1. Starka punkten manövreras förbi

6.1.3. Högt tempo

6.1.3.1. Bibehåll initiativet

6.1.3.2. Överraskning

6.1.3.2.1. Fienden känner sig övermannad

6.1.3.2.2. Fienden hinner inte förstärka och omgruppera

6.1.4. Låg kostnad

6.1.5. Hög risk

6.1.6. Operativa pansarförband

6.1.6.1. Blitzkrieg

6.1.6.1.1. Snabba genombrott

6.1.7. Luttwak

6.1.7.1. "Systematic disruption"

6.1.7.1.1. Riktat mot motståndarens vilja

6.1.7.2. Indirekt metod att anfalla på djupet

6.1.7.2.1. Gå förbi motståndarens starka punkter och angrip svagheter

6.2. Utnötningskrigföring

6.2.1. Ofta resultatet av misslyckad manöverkrigföring

6.2.1.1. Anfallsrörelsen stagnerar

6.2.2. Ihållande eldgivning

6.2.3. Försök att nöta ut fienden

6.2.3.1. Blockader

6.2.3.2. Attacker mot logistikkedjan

6.2.3.3. Attacker mot underhållskedjan

6.2.4. Hög kostnad

6.2.5. Låg risk

6.2.6. Krig med industriella metoder

6.3. De tre skolorna för upprorsbekämpning

6.3.1. Koloniala småkrig

6.3.1.1. Kolonialt uppror

6.3.1.2. Gerillagrupp

6.3.1.3. Agressiv framtoning

6.3.1.3.1. Ständig stridskontakt

6.3.1.4. Säkra baser

6.3.1.4.1. Förhindra motståndarens rörlighet

6.3.1.5. Separera från lokalbefolkningen

6.3.1.5.1. Understödsbasen

6.3.1.5.2. Rekrytering

6.3.1.5.3. Underhåll

6.3.1.6. Lawrence of Arabia

6.3.1.6.1. "Den som bäst nyttjar rörlighet, säkra baser, legitimitet och tid vinner kriget mot gerillan"

6.3.2. Inbördeskrig och upprorsbekämpning

6.3.2.1. Strikt interna krig, kolonialism tas bort ur analysen

6.3.2.2. Etniska konfliker

6.3.2.2.1. Etniska grupper inom en stat

6.3.2.3. Ideologiska konfikter

6.3.2.3.1. Hur landet bör styras

6.3.2.4. Rebellernas våld mot statliga anläggningar

6.3.2.4.1. Kräver försiktighet för att inte försvaga eller motverka deras möjligheter till rekrytering

6.3.2.5. Underminerar statens förtroende genom att förstöra möjligheten att tillhandahålla tjänster

6.3.2.5.1. Skapar egna tjänster för att påvisa statens oförmåga att ta hand om sitt folk

6.3.3. Intervention utifrån i en intern konflikt

6.3.3.1. Bygg upp en legitimitet

6.3.3.1.1. För sittande regeringen

6.3.3.1.2. För sin egen inverkan

6.3.3.2. Skiljer från kolonialt småkrig genom att vara mer komplext än att bara behålla kolonialväldet

6.3.3.3. Det måste ske en gradvis överlämning till den lokala säkerhetsförmågan

6.3.3.4. Fem grupper som måste hanteras

6.3.3.4.1. Egen hemmaopinion

6.3.3.4.2. Egna trupper

6.3.3.4.3. Neutrala/utomstående

6.3.3.4.4. Motståndarens trupper

6.3.3.4.5. Motståndarens understödsbas

6.3.3.5. Komplexitet

6.3.3.5.1. Många aktörer

6.3.3.5.2. Samordning av många organisationer

6.3.3.5.3. Implementering av fredsavtal

6.3.4. Karaktären av upprorsbekämpning varierar så kraftigt ifrån fall till fall att en teori inte kan generaliseras

6.3.4.1. Normer

6.3.4.2. Mål

6.3.4.3. Sociala förhållanden

6.3.4.4. Interaktion inom triaden

6.4. Revolution in military affairs (RMA)

6.4.1. Nätverksbaserad krigföring

6.4.1.1. Baseras på information ifrån ett nätverk av sammankopplade sensorer och plattformar

6.4.1.1.1. Sensorerna matar nätverket med inhämtade data

6.4.1.1.2. Varje plattform har tillgång till nätverkets samlade data

6.4.2. Precisionsvapen (PGM)

6.4.2.1. Ökat avstånd

6.4.2.2. Ökad precision

6.4.2.2.1. Färre civila offer

6.4.2.2.2. Färre flygplan per flygföretag

6.4.3. Sensorer

6.4.4. Informationsteknologi

6.4.5. "Lifting the fog of war"

6.4.5.1. Det som gör det revolutionerande, syftet med den nya tekniken

6.4.6. Cyberkrigföring

6.4.7. Gulfkriget 1991

6.5. Parallell krigföring

6.5.1. System av system

6.5.1.1. Neutralisera viktiga komponenter, förstör inte allt

6.5.2. Rapid dominance

6.5.2.1. Tempo

6.5.2.2. Djup

6.5.2.3. Alla krigföringsnivåer

6.5.3. Besegra motståndarens militära styrkor

6.5.4. Förstöra respektive verkan

6.5.4.1. Förinta eller nöta ut

6.5.4.2. Göra motståndarens styrka oanvändbar

6.5.4.3. Kontrollera motståndarens system

6.5.4.3.1. Uppnå politiska mål

6.5.4.4. Hindra system från att fungera/verka inom området/tiden

6.5.4.5. Stealth

6.5.4.5.1. Inget behov av offensiva operationer mot luftvärn

6.5.5. Deptula

6.6. Krigföringsprinciper

6.6.1. Fuller 1923

6.6.1.1. Kraftsamling

6.6.1.2. Rörlighet

6.6.1.3. Uthållighet

6.6.1.4. Överraskning

6.6.1.5. Hushållning av knappa resurser

6.6.1.6. Säkerhet

6.6.1.7. Offensiv

6.6.1.8. Mål

6.6.2. Frankrike 1936

6.6.2.1. Kraftsamling

6.6.2.2. Överraskning

6.6.2.3. Handlingsfrihet

6.6.2.4. Sverige

6.6.2.4.1. Lokal överlägsenhet

6.6.3. Vissa principer motsäger varandra

6.6.3.1. Mål - flexibilitet

6.7. AirLand-battle

6.7.1. 1982

6.7.2. Deep battle

6.7.3. Amerikansk militärdoktrin under Kalla kriget

7. Samverkan

7.1. Truppslagens samverkan

7.1.1. Robert Pape

7.1.1.1. Hammaren och städet

7.1.1.1.1. Skapa dilemman för motståndaren

7.1.1.1.2. Samlade så är de svaga mot luftangrepp

7.1.1.1.3. Splittrade så är de svaga mot markangrepp

7.1.1.1.4. Flyget kan bekämpa underhållskedjan eller direktbekämpa

7.1.2. Combined arms

7.1.3. Tvingar motståndaren att gruppera i ofördelaktig terräng

7.1.4. Exempel

7.1.4.1. Oktoberkriget 1973

7.1.4.2. Sexdagarskriget 1967

7.1.4.2.1. Israels försvar byggde på stridsvagnar och taktiskt flyg

7.1.4.2.2. Egypten satsade på artilleri

7.1.4.2.3. Egypten fick modernt LV och PV-robotar av Sovjet

7.2. Stridskrafternas samverkan

7.2.1. Joint operations

7.2.2. Skapar synergieffekter

7.2.2.1. Dilemman för motståndaren

7.2.2.2. Täcker upp för varandras svagheter

7.2.3. Olika kulturer, intressen och ledningsstruktur gör det komplicerat

8. Beprövad erfarenhet (Brehmer)

8.1. Erfarenhet

8.1.1. Personlig, subjektiv

8.1.1.1. Två personer kan få olika erfarenheter ifrån samma händelse

8.1.1.2. Personens egendom

8.1.2. Behöver inte vara formulerad i ett påstående

8.2. Beprövad erfarenhet

8.2.1. Formuleras som ett påstående

8.2.1.1. Blir då objektiv

8.2.1.1.1. Kan utmanas och analyseras

8.2.1.1.2. Kan granskas

8.2.1.1.3. Blir professionens egendom

8.2.1.2. "Om jag gör X under omständigheterna Y så blir det Z"

8.2.2. Inhämtad i professionell verksamhet

8.2.3. Prövad

8.2.3.1. Konfronteras med andra erfarenheter, oavsett hur de har samlats in

8.2.3.2. Erfarenheter sammanställs och avdöms

8.2.3.3. Vetenskapliga experiment

8.2.3.4. Den yttersta prövningen kan ske i domstol

8.2.3.4.1. Undviks genom

8.2.4. Reglementen

8.2.4.1. Är en slutprodukt av beprövad erfarenhet

8.2.4.2. Talar sällan om vad grunden till slutresultatet är

8.2.4.3. Gör det svårt att kritiskt diskutera

8.2.4.3.1. Gör det svårt att använda dem i akademisk utbildning

8.2.4.3.2. "Reglementen bör därför kompletteras med någon form av handbok som talar om hur de kommit till och vilken grunden för olika råd och föreskrifter är"

9. Brante

9.1. Strukturfunktionalismen

9.1.1. Makt är den centrala drivkraften

9.1.2. Omfattande formell utbildning

9.1.3. Uppvisar skicklighet i tillämpningen av denna expertis

9.1.4. Institutionella kontrollmekanismer som säkerställer att tillämpningen sker på ett socialt ansvarsfullt sätt

9.1.5. Tjänsterna utförs för allmänhetens bästa, viktigt för välfärden

9.2. Nyweberianismen

9.2.1. Makt är den centrala drivkraften

9.2.2. Grupper maximerar sina privilegier och belöningar genom att utesluta andra samhällsgrupper

9.2.3. Ett gemensamt attribut för gruppen används som avskiljande kriterium. Eller tvärt om: grupper med vissa attribut utesluts

9.2.4. Baseras idag på två uteslutningskategorier

9.2.4.1. Egendom

9.2.4.2. Individuell kvalificering

9.2.4.2.1. Oftast via utbildning, examina blir ett krav

9.2.5. Alla former av uteslutning medför stratifiering och uppkomsten av dominerande klasser och grupper enligt nyweberianismen

9.3. Attributansatsen

9.3.1. Kunskapsbaserat, flera års utbildning och yrkespraktik

9.3.2. Medelklassen

9.3.3. Självreglerande i licensiering och arbetsrutiner

9.3.4. Definiera genom att lista de attribut som är viktigt för professionen

9.4. Egenskaper för en profession

9.4.1. Profession och universitet

9.4.1.1. Kravet på universitetsutbildning

9.4.1.2. Konflikterande pga fler yrkesutbildningar på universitet

9.4.1.2.1. Ex. OP: avsaknad av kandidatexamen

9.4.1.3. Tidigare krävdes det inte universitetsutbildning inom medicin, ingenjörskonst eller juridik

9.4.1.4. Det finns idag professioner som inte kräver formell universitetsutbildning

9.4.1.5. Bör ej betonas för starkt enligt Brante

9.4.2. Profession och abstrakt kunskap

9.4.2.1. Professionella kunskapssystem kan fånga och inkorporera nya problem i kompetensområdet

9.4.2.2. Kan skapa och monopolisera nya problemområden

9.4.2.3. Bör inte drivas för långt (jämför med filosofer) utan hållas på en lagom nivå som är praktiskt relevant

9.4.2.4. Maktförhållanden och situation bestämmer vilka värden och kompetenser som uppfattas som de viktigaste i ett samhälle under en viss period

9.4.2.4.1. Påverkar statusordningen mellan professioner

9.4.3. Profession och osäkerhet

9.4.3.1. Professionell status är relaterat till den kulturella uppfattningen om professioner

9.4.3.2. Det moderna samhället är ett kunskaps- och risksamhälle

9.4.3.2.1. Osäkerhet karaktäriserar det moderna samhället, anlitandet av professioner syftar till att minska densamma

9.4.3.3. O/T-kvoten

9.4.3.3.1. Optimal balans mellan teknikalitet och osäkerhet

9.4.4. Profession och autonomi

9.4.4.1. Utrymmet att fatta självständiga beslut i en rad frågor

9.4.4.2. Förutsättningarna i ekonomisk eller politisk avseende

9.4.4.3. Organiseringen av professionens arbete

9.4.4.4. Innehållet i den professionella praktiken

9.4.4.5. Autonomin varierar och är relativ

9.4.5. Profession och förtroende

9.4.5.1. Starkt förtroende baserat på allmänhetens uppfattning om verksamhetens betydelse och svårigheter

9.4.5.2. Rituellt verklighetssapande

9.4.5.2.1. Bara andra professionella kan avgöra den enskildes kompetens

9.4.6. Profession och organisation

9.4.6.1. Professioner är organiserade på något sätt

9.4.7. Profession och utbytbarhet

9.4.7.1. Kårens färdigheter och kompetens utan att skilja mellan enskilda utövare

9.4.7.1.1. I princip vilken utövare som helst inom kompetensområdet är kapabel att utföra uppgiften i fråga

9.4.8. Professioner som förmedlare av kunskapssystem

9.4.8.1. Förtroende är avgörande för en profession

9.4.8.2. Den professionelle ger kunden tillgång till ett kunskapssystem snarare än personlig kunskap

9.4.8.2.1. Samlad kunskap

10. Jomini

10.1. Positivsim/rationalism

10.2. Strategi

10.2.1. Konsten att föra krig på kartan

10.2.2. Bestämde var man ska agera

10.3. Internkommunikation

10.3.1. Linjär kommunikation

10.4. Geometrisk och matematisk

10.5. Definierade logik som en del av krigskonsten

10.5.1. Logiken förde fram trupperna

10.6. Taktik

10.6.1. Verkställandet

10.6.2. Det sätt som trupperna ska användas

10.7. "Kan du det i teorin så kan du det i praktiken"

10.7.1. Genom att följa de principer som finns så kommer du finna en vinnande ekvation

10.8. Krigföringsprinciper

10.8.1. Ansåg att det gick att finna ett antal fundamentala principer baserat på militärhistoria

10.8.1.1. Möjligt att anpassa till alla krig

10.8.1.2. Farligt att avvika från dem

10.8.2. Ska användas för att utnyttja sin talang

11. Professionen

11.1. Vetenskap

11.1.1. Generaliserbara

11.1.1.1. Det innebär att det går att dra allmänna slutsatser utifrån studier av enstaka fall, det kan vara generella mönster och regelbundenheter. Oberoende av tid och rum.

11.1.1.2. Passar inte endast en specifik händelse

11.1.2. Källkritik

11.1.2.1. Äkthet

11.1.2.1.1. Säkerställ att källan inte är förfalskad eller planterad

11.1.2.2. Oberoende

11.1.2.2.1. Mer oberoende --> mer trovärdig

11.1.2.2.2. Behandlar innehållet (berättelsen)

11.1.2.2.3. Tre aspekter av oberoende

11.1.2.2.4. Berättarens grad av oberoende

11.1.2.3. Samtidighet

11.1.2.3.1. Närheten i tid mellan händelsen och nedtecknandet av den.

11.1.2.3.2. Mer samtida --> mer trovärdig

11.1.2.3.3. Glömska och efterrationalisering är orsaker till problem

11.1.2.4. Tendens

11.1.2.4.1. Huruvida berättaren har ett intresse i att förvanska eller vinkla berättelsen.

11.1.2.4.2. Bekräfta information med en oberoende källa eller en källa av motsatt tendens

11.1.2.5. Relevans

11.1.2.5.1. Relevant material får inte undanhållas

11.1.2.5.2. Det får inte döljas hur urvalet är gjort

11.1.2.5.3. Ytterligare information får inte ändra helhetsbilden

11.1.2.6. Speciella förhållanden för krigföring: motståndaren försöker vilseleda

11.1.3. Studier

11.1.3.1. Fallstudier

11.1.3.1.1. Ger förutsättningar för avancerad förståelse samt att man kan genomföra ett urval och titta på atypiska eller extrema fall. Fallstudier kan också användas för falsifiering.

11.1.3.2. Operationalisering

11.1.3.2.1. Bryggan mellan teori och metod

11.1.3.2.2. Precisering av begrepp

11.1.3.3. Desktiptiv

11.1.3.3.1. Beskrivande

11.1.3.4. Analytisk

11.1.3.4.1. Förklarande

11.1.3.5. Metod

11.1.3.5.1. Validitet

11.1.3.5.2. Reliabilitet

11.1.3.5.3. Redskapet

11.1.3.5.4. Frågan styr val av metod

11.1.3.5.5. Hur bra metoden är styrs av hur väl den besvarar frågan

11.1.3.5.6. Metoden i sig saknar värde

11.1.4. Epistemologi

11.1.4.1. Hur kan vi veta?

11.1.5. Ontologi

11.1.5.1. Vad är viktigt?

11.1.6. Vetenskapliga perspektiv

11.1.6.1. Positivism

11.1.6.1.1. Baserat på fakta

11.1.6.1.2. Objektivt

11.1.6.1.3. Konkret

11.1.6.1.4. Mätbart

11.1.6.2. Konstruktivism

11.1.6.2.1. Hur saker och händelser upplevs

11.1.6.2.2. Subjektivt

11.1.6.2.3. Skapar kunskap i interaktion med omvärlden

11.1.6.2.4. Gör det omöjligt att vara helt neutral

11.1.6.2.5. Social konstruktion

11.1.7. Popper

11.1.7.1. Kritisk rationalism

11.1.7.1.1. En teori måste vara utformad så den är oförenlig med någonting

11.1.7.1.2. Att verifiera en teori

11.2. Karaktäriserande för en profession

11.2.1. Abstrakt kunskap

11.2.1.1. Möjliggör nya lösningar istället för att använda en standardmetod

11.2.1.2. Bilmekanikern: använder mallar och instruktioner för befintliga problem Civilingenjören: löser tidigare obekanta problem med hjälp av abstrakt kunskap

11.2.2. Osäkerhet

11.2.2.1. Hög teknikalitet vs. hög osäkerhet

11.2.2.1.1. O/T-kvoten

11.2.2.1.2. Hög teknikalitet

11.2.2.1.3. Hög osäkerhet

12. Tyskland

12.1. Manöverkrigföring

12.2. Sättet att lära sig på

12.2.1. Lessons learned-rapporter

12.2.1.1. Skickades uppåt och åt sidan i organisationen, omsatte snabbt kunskapen

12.2.1.2. Skolor upprättades för utbildning, utveckling och förädling av doktriner

12.2.2. Utveckla och effektivisera redan existerande metoder

13. Storbritannien

13.1. Sätt att lära sig på

13.1.1. Informella civil-militära kontakter

13.1.1.1. Förbättring av logistik genom att utse en civil järnvägsmanager till civil generalmajor

13.1.1.1.1. Implementera civil praxis för att förutsäga behov

13.1.1.2. Stridsvagnens utveckling

13.1.2. Mer radikala förändringar och lösningar

14. Dreyfus

14.1. Expertkunskap

14.1.1. Nybörjare

14.1.1.1. Dekontextualiserad

14.1.1.2. Regler

14.1.1.3. Exercismässig övning

14.1.2. Avancerad nybörjare

14.1.2.1. Utvecklar förståelse för kontext

14.1.2.2. Känna igen och organisera nya aspekter

14.1.3. Kompetent

14.1.3.1. Identifierar en stor mängd situationer

14.1.3.1.1. Översköljd av information

14.1.3.2. Planera och välja perspektiv, göra ett urval

14.1.3.3. Känslomässigt engagerad

14.1.3.4. Risktagning

14.1.4. Skicklig

14.1.4.1. Skilja framgång från misstag

14.1.4.2. Diskrimineringsförmögen

14.1.4.3. Måste besluta sig, kan inte reagera automatiskt

14.1.5. Expert

14.1.5.1. Ser vad som behöver göras

14.1.5.2. Intuitiv beslutsfattning på grund av stor erfarenhet

15. Sun Tzu

15.1. Kriget är ett nödvändigt ont

15.1.1. Ett tecken på kosmisk obalans

15.1.2. Våldet ska undvikas

15.1.2.1. Ge utrymme för att staten ska få sin vilja igenom via politiska beslut

15.1.2.2. Kriget består främst av vilseledning av motståndaren

15.1.2.2.1. Skaffa underrättelse- och kunskapsövertag

15.2. Kriget som konst

15.2.1. Baserat på kreativitet

16. Krigföringsnivåerna

16.1. Grand strategy

16.1.1. Hur statens resurser ska fördelas för att nå politiska mål

16.2. Strategi

16.2.1. Element som dikterar förutsättningarna för strategi

16.2.1.1. Dynamisk och interaktiv natur (interactive relationships)

16.2.1.1.1. Huruvida våra beslut blir lyckade eller inte beror på hur motståndaren agerar, det innebär att en framgångsrik strategi är ingenting som vi helt och hållet kan kontrollera

16.2.1.2. Hantera knappa resurser (managing scarce resources)

16.2.1.2.1. Tvingar en aktör att välja mellan strategiska metoder, kan även vara brist på immateriella resurser så som brist på legitimitet

16.2.1.3. Militära medel och politiska syften (political ends and military means)

16.2.1.3.1. Distinktionen gör en analys möjlig och kan peka ut överambitiösa politiska mål och syften eller brist på militära medel

16.2.2. Militära medel

16.2.2.1. Beslut om utövande av våld

16.2.2.1.1. Defence/Försvar

16.2.2.1.2. Deterrence/Avskräckning

16.2.2.1.3. Compellence/Påtvingande

16.2.2.1.4. Posturing/Uppvisande av makt

16.2.2.1.5. Offence/Anfall

16.2.2.1.6. Miscellaneous/Övrigt

16.2.3. För att uppnå politiska mål

16.2.4. Strategi och förmågeskapande

16.2.4.1. Strategins olika delar

16.2.4.1.1. Säkerhetsstrategi - behålla det oberoende folkets säkerhet och hälsa

16.3. Operationskonst

16.3.1. Knyter samman nivåerna strategi och taktik

16.3.1.1. Hur nyttjar jag slagen för att nå politiska mål?

16.3.1.2. Hur nyttjar jag järnvägen?

16.3.1.3. Avgör när, var och varför stora stridskrafter ska slåss

16.3.2. Problemdriven på 1800-talet

16.3.2.1. Napoleon involverade folket

16.3.2.1.1. Massarméer

16.3.2.1.2. Högre stridsvilja

16.3.2.2. Järnvägar

16.3.2.2.1. Strategisk rörlighet

16.3.2.2.2. Försörjning

16.3.2.3. Telegraf

16.3.2.4. Ökning av eldkraft

16.3.2.4.1. Artilleri

16.3.2.5. Samordna strider över större område under längre tid

16.3.2.6. Nya ledningsstrukturer

16.3.2.6.1. Staber

16.3.2.7. Armékårer och divisioner

16.4. Taktik

16.4.1. Enskilt förbands agerande för att lösa uppgiften

16.4.2. Avgränsat i tid och rum

16.4.3. Där fienden möts på slagfältet

17. Militärteori

17.1. Begränsningar i våldet

17.1.1. Konstruktivistisk

17.1.1.1. Normer i vad som är rimligt

17.1.1.2. Proportionalitetsprincipen

17.1.1.3. Lagar och regler

17.1.1.4. Individuellt lärande i samspel med omvärlden

17.1.2. Positivistiskt

17.1.2.1. Kostnader

17.1.2.2. Offer

17.1.2.3. Baserad på objektiva fakta

17.1.2.4. Kostnadsnyttoanalys

17.2. Syftet

17.2.1. Undvika misstag som andra redan har gjort

17.2.2. Lära av historien

17.2.3. Skapa en förståelse för olika synsätt och perspektiv

17.2.4. Bred kunskapsbas

17.2.4.1. Bättre analyser

17.2.4.2. Bättre slutsatser

17.2.5. Generalisera

17.3. Mer komplext och systematiskt tänkande jämfört med allmänt militärt tänkande

17.3.1. Ställer frågor om vad krigets natur är och hur seger kan uppnås

17.3.2. Kan se kausala samband

17.3.3. Bygger på militärhistoria

17.3.4. Ger en möjlighet att skapa en doktrin

17.3.4.1. Vad militära resurser ska användas till

17.3.4.2. Hur militära resurser ska användas

17.3.4.3. Varför militära resurser ska användas

17.4. Tolkningar

17.4.1. Normativ

17.4.1.1. Identifierar riktlinjer för hur man bör föra krig för att segra

17.4.1.2. Läran om krigets natur och karaktär

17.4.1.3. Ger förklaring till vad man bör göra

17.4.2. Förklarande

17.4.2.1. Förklarar krigets dynamik och utfall

17.4.2.2. Läran om krigets framgångsrika genomförande

17.4.2.3. Förklarar vad man kan göra

17.5. Militär doktrin

17.5.1. Institutionaliserad

17.5.1.1. Vad

17.5.1.2. Hur

17.5.1.3. Varför

17.5.2. Specifik tid och plats

17.5.3. Mer normativ

17.5.3.1. Lära ut

17.5.3.2. Undervisa

17.5.4. "Kokkonst" där teorin är "menyn"

17.6. Definition

17.6.1. Läran om krigets natur och karaktär samt krigets framgångsrika genomförande

18. Ryssland

18.1. Operationer på stort djup

18.2. Ordertaktik

18.2.1. Planerade genombrott

18.2.2. Planen är i centrum

18.2.3. Följ order

18.3. Stort materiellt övertag

18.3.1. Strategiskt 3:2

18.3.2. Operativt 3-5:1

18.3.3. Taktiskt 8-10_1

18.4. Flera echelonger